• Jag ger inte upp.



Att man aldrig kan vara bra nog enligt en själv.

Det tär att kämpa mot sina demoner varje kväll.

Antar att en måste lära sig acceptera, helt enkelt (fast riktigt jävla svårt)

Tillfälligt bakslag.

Kommit så långt de senaste 2 månaderna, men just nu känns det mest som att jag vill gräva ner mig och stanna där tills jag är bortglömd. Alternativt springa så långt jag kan, sen lite till. Om jag kunde ta Gustav i handen och rymma just nu skulle jag göra det. Min verklighet kväver mig.

Nu är den exakta tiden.

Ångest, och den ständiga kampen mot mig själv.

Ångest får jag av det mesta och ångrar i princip alla mina handlingar. Oroar mig, tänker och överanalyserar. Ångest. Ångest. Gjorde jag rätt? Sa jag för lite? Sa jag för mycket? Varför är jag så jobbig? Varför vill någon ens vara vän med mig? Dem låtsas säkert, vet inte hur dem ska göra sig av med mig. Ångest. Ångest. Hjärnan går på högvarv. Tänker, tänker. Kan inte sova, kommer vara trött imorgon, sur, grinig, idiotisk. Ångest. Ångest. Skäms över mig själv, ful, äcklig, tjock. Om jag inte äter något idag kanske jag är en bättre människa imorgon? Ångest. Ångest. Får inte visa känslor, håll dem inne, tryck emot, le, andas, le. Gråt förihelvete inte. Idiot.

Vardag, förlåt, det får vara slut nu.

Into the dark.








Hej mamma och pappa imorgon tatuerar jag mig.


Vad är kometer och meteorer egentligen?

Förlåt alla mina fans! Är den sämsta bloggaren i världshistorien, men så brukar ju också det mesta jag åtar mig också bli. Sämst. Bitter.

Nejmen, har skrivkramp. Eller egentligen inte, vet ej. Ska man köra hela "Hej, här har ni min dag" eller ska jag skriva om nått jag faktiskt grubblar över? Har massor av saker som jag skulle vilja skriva om; tid, feminism, medmänsklighet, orättvisor, meningen med livet och om att vara så inåthelvete lyckligt olycklig. Har bara inte förmågan att framföra detta på annat sätt än i mitt eget huvud. Har ständiga monologer med mig själv. Vet ej även om detta är helt normalt, är det OK och tillräckligt lagom??? Prestationsångest kanske.

Ska försöka att skriva lite oftare (haha inte särskilt svårt att uppnå..) mycket för min egen skull. Har glömt bort hur man skriver. En konsekvens av att ta studenten. Det svenska skolsystemet har lärt mig nada.

Skål och godnatt, puss.

Copyright tankerformycket.blogg.se
Bloggdesignen är skapad av Tasnim
Prenumerera via RSS