Vad händer.
Hittade mobilbilder från förra sommaren, 2013. Har alltid tyckt lite extra synd om vintern eftersom alla svenskar hatar den, så har försökt gå emot lite och tyckt om den så länge som möjligt, känns som att den blir ledsen annars. (Ja, saker och ting och allt har känslor i min värld men det är en heeeelt annan historia) Men inte i år.
I år är vintern enbart ond, bråd, död i mina ögon. Försvinn ur mitt liv. åhhhh →
Nu är den exakta tiden.
Ångest, och den ständiga kampen mot mig själv.
Ångest får jag av det mesta och ångrar i princip alla mina handlingar. Oroar mig, tänker och överanalyserar. Ångest. Ångest. Gjorde jag rätt? Sa jag för lite? Sa jag för mycket? Varför är jag så jobbig? Varför vill någon ens vara vän med mig? Dem låtsas säkert, vet inte hur dem ska göra sig av med mig. Ångest. Ångest. Hjärnan går på högvarv. Tänker, tänker. Kan inte sova, kommer vara trött imorgon, sur, grinig, idiotisk. Ångest. Ångest. Skäms över mig själv, ful, äcklig, tjock. Om jag inte äter något idag kanske jag är en bättre människa imorgon? Ångest. Ångest. Får inte visa känslor, håll dem inne, tryck emot, le, andas, le. Gråt förihelvete inte. Idiot.
Vardag, förlåt, det får vara slut nu.